Urban Trad - Jorden/terra lyrics

Det växte upp en lilja uti dalen som en blomstertärna där upprann Jag stannade och kände doften av det förflutna, spidas med ett stänk av vinden Dolt på den platsen under blommornas bädd, där vilar den som jag har lovat tro Men svalorna svävar högre upp än mitt löfte, därför rinner min tår på kinden Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som vilar här Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen kânner sorg i norden Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden Jas svor att följa dig på eviga stigar, valde en som var båd bred och lång Stapplada fel, förlorade dig ur sikte, därav skiljdes våra öden Sökte förtvivlat, fann min vän igen, men sanden hade runnit ut för dig Ber dig förlåta brottet av mitt lov, jag kan ej följa dig i döden Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som vilar här Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen kânner sorg i norden Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden Teño un pesar como un puño, eicho de contar un día No meu corazón non cabe, cousa de melancholía Un corazón de madeira, heino de mandar hacer Que no sienta, ni padezca, ni sepa lo que es querer Liksom en eld kan värma frusna kroppar, tinar mina tårar upp min sorg Frigôr en lättnad, vet att du ej mig klandrar, minnen ska jag aldrig försaka Plockar den liljan, sprider bladen för vinden, fastnar på en vigne, fjäderklädd Så finns du med mig, svävande på en fågel trots att du bli`tt mill tillbaka Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som vilar här Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen kânner sorg i norden Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden Teño un pesar como un puño, eicho de contar un día No meu corazón non cabe, cousa de melancholía Un corazón de madeira, heino de mandar hacer Que no sienta, ni padezca, ni sepa lo que es querer