Hon steg på Jumbon och flög sin väg New York, USA och höstens sekunder tickade bort en dag kom ett brev där hon sa: Jag dricker en bourbon i Edisons bar på Forty Seventh Street och allt jag kan säga är Herre min Gud! Allt går så fort här och allt är så stort här och det är precis som ett dårhus ibland. I dig ya man gå inte vilse. Det hade jag redan gjort så gott som. Åter ensam och rädd i min stad satt jag och sippa min rom Gryningens ljus har du stulit från mej förbannade land i väst och inte nog med det USA. Nu har du tagit den som jag levde med nu är hon borta och jag varnar dej sänd henne hem till mej välbehållen. Jag har sett dina cowboys och hört dina skott dödande bly. Jag har läst dina böcker och druckit din Coke Jag har lockats och velat fly. Ja, det fanns en tid då jag trodde på vad du gjorde och vad du sa. Men sen jag sett vem du är föraktar jag dej. Du går under nu. Du faller sönder nu. Jag sörjer det inte ändå sitter jag här i dina blåa jeans. Jag varnar dej var rädd om min vän