Ljum natt, en svag vind Stjärnor som en glittrande ström Marschallerna fladdrar Hon kommer ut genom dörrn Hon står där vid poolen Hennes man är kvar därinne i rummet Där dom dansar långsamt, par om par I röken, musiken och skratten Sen börjar hon gå Sakta, sakta längs kanten Hon ser ner i det blå Vattnet där hennes röda klänning Vrider sej i spegeln Som häver sej och sjunker, jag följer Henne med blicken, känner stegen Som om dom gick på min hud På min själs membran Månen över träden Hon rör sej som en svan På floden vid Hatchepsuts tempel Jag sätter ner mitt glas Så tyst jag kan Jag har försökt radera ut hennes Bild, hennes namn Jag har gjort vad jag kunnat För att hon skapats av tidens tand Jag har gjort vad jag kunnat för att Hon och allt vi hade tillsammans Ska få begravas under sand Nu står hon här framgrävd igen Vackrare än nånsin förr, flammande som en eld Efter så många år, efter så lång tid Står hon där som den eviga elden ikväll Våra blickar möts Det är början på ingenting Början på s*utet, början på början igen Hennes ögon gnistrar som en ring Kvarglömd i Hatschepsuts tempel Jag har inga ord för det längre Dom faller till marken som stenar Som vissna löv Dom ra**lar över golven i salarna I Hatschepsuts tempel Den här världen har alltid varit din Så styr den från Deir-al-Bahri Ta tillbaka allt jag stlit från dej Och gör om den till nåt den aldrig varit Jag är bara en hemlös pilgrim På driven i en galleria Du har floden i ditt blod nu Och dina krafter har släppts fria När solen går upp på andra sidan floden Står ni där Systern, älskarinnan Krigaren och modern Framför pelarna i Hatschepsuts tempel