Tunna Tyger - Skärmarbrink lyrics

[Verse 1] Lyktorna vid spåren Som jag hatade vande sig med åren Jag var 17 och ville klara allting Ville slippa deras vägledning Mellan oss, ovan de tågen Ville hellre bli ertappad och få gå sen När elektriciteten gjorde svart på vitt till minnen Och när rälsen inte ringlade i natten Men belystes [?] Och grått som slasket i december Det som kom och som aldrig återvände Det som parasiterade metallen Stängde in den, liksom ut mig och förträngde [Verse 2] På byggområdet Gick jag vilse tills ljuset tändes och såg det När det ropade sprang jag tills jag snubblade i gruset Och låg raklångt uppgiven Och lyktorna tog mig När jag sprattlade log de snett och slog mig Tills jag frivilligt valde motsatt riktning Till den långa, ljusa vägen som bedrog mig [Verse 3] Och januari Jag betraktade det jag inte var kvar i Och på bron när jag satt föll ljuset över mig Sken upp det liv jag alltid föll tillbaks i