I himmelen, i himmelen, där herren gud själv bor Hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor Där ansikte mot ansikte jag Evigt, evigt gud får se, se herren sebaot I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken Den sol som aldrig nedergår Och evigt oförmörkad står, är herren sebaot I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal Min själ skall bliva dessa lik Av evighetens skatter rik, hos herren sebaot I himmelen, i himmelen, man inga tårar ser Ej döden ej förgängelsen där skola härja mer Där skänkes fröjd och härlighet Och frid och oförgänglighet av herren sebaot I himmelen, i himmelen, en sällhet du berett Som intet öra hörde än och intet öga sett Ej njuten av ett dödligt bröst Ej sjungen av en dödligs röst, o herre sebaot