Totta Näslund - Hjärtats slutna rum lyrics

Det är så typiskt, på sitt sätt Att jag kom hem för sent igen Jag gjorde aldrig nånting rätt Jag gav väl upp för länge sen Jag tar min första cigarett I det som en gång var mitt hem Jag ser skuggan av en pojke Han står darrande och stum Vid ditt hjärtats s*utna rum Men jag har märkt att år för år Så ser jag mer av dej i mej I allt jag gör finns dina ord Fastän jag fåfängt värjer mig Det är så typiskt dej att gå När jag nu vill fråga dej Där står en liten pojke Han står darrande och stum Vid ditt hjärtats s*utna rum Du var så länge denna bild Av allt jag inte velat va' Så det känns konstigt Att jag saknar dej idag Det tog väl tjugo år att inse Att jag felat, också jag Men det är svårt att helt förlåta Att du låtit mig stå stum Vid ditt hjärtats s*utna rum I en låda på ditt bord Där stod ett brev du aldrig sänt Där några valhänt skrivna ord Ställde dörrarna på glänt Och där av ljuset tydliggjord Där står en man jag aldrig känt Han som velat och sen tvekat Och sen står darrande och stum Vid ditt hjärtats s*utna rum Du var så länge denna bild Av allt jag inte velat va' Nu såg jag pappan Som du en gång ville va' Det tog väl tjugo år att inse Att jag felat, också jag Och jag ångrar och jag sörjer Att jag aldrig upptäckt förr Att från ditt hjärtas s*utna rum Där fanns en dörr Till mitt hjärtas s*utna rum Fanns en dörr Till ditt hjärtas s*utna rum