För varje morgon nu känns natten lite längre bort Och det var längesen jag värmdes av att våren kom För varje längre dag känns livet lite mindre kort Och dessa kala rum blir mer och mer ett hemma eftersom Jag har sprungit, jag har sprungit men jag kom just ingenstans Jag bara sveptes runt i glömskans sista dans Och det är alltid bara ensamhetens bild du ser När du har druckit allt som nätter ger Och mycket vill ha mer Visst har jag älskat och jag var nog också älskad då Det var ingenting som överlevde morgonen Så jag gick ut och sökte tröst var än den fanns att få Varje främling blev en frälsare och länge saknad vän Se vi springer och vi springer men vi kommer ingenstans Vi bara virvlar runt i glömskans sista dans Och sen blir alltid bara svarta skuggor fler och fler När du har njutit allt som nätter ger Och mycket vill ha mer Varje morgon nu känns natten längre bort ändå För varje morgon nu känns dagarna allt mindre grå För varje morgon blir det lättare att vänta på Att jag ska finna det som en gång dog? Där mycket väl fick nog Nu är det gryningen jag återser Och mycket vill ha mer