Det finns så mycket Som vi borde säga Så många tankar Men ingenting blir sagt Visst pratar vi du og jag Vi kan tala om nästan vad som helst Om hva andra gjör og borde ha gjort Men sälan et ord om oss två Jag undrar vad det beror på Hur kommer det sej At vi inta kan nå varann Vi sitter här I vår nykjöpta lägenhet Och talar förbi varann I TV:ns kalla ljus Vi får tiden att gå Gjenom behagliga och smidiga undvikanden Men till s*ut kommer nog frågorna Och tränger sig på Jag undrar vad det beror på Hur kommer det sej At vi inta kan nå varann Var är orden som förde oss samman Var är blicken som upnade sin själ Var är ljusten som fick oss at älska Var är kjänslorna jag minns så väl Kan jag inte lyssna Har jag förbundna ögonen Har min tunga övergivit mej Har jag tappat nyckeln Nyckeln till dej Du har ett leende Ingen kan le som du Det blåser bort alla tvivel Alla frågor jag har Ditt leende är som en svalkande salva Som lindrar för stunden Men sen kommer den olbjudna tomheten Krypande ändå Jag undrar vad det beror på Hur kommer det sej At vi inta kan nå varann Var är orden som förde oss samman Var är blicken som upnade sin själ Var är ljusten som fick oss at älska Var är kjänslorna jag minns så väl Kan jag inte lyssna Har jag förbundna ögonen Har min tunga övergivit mej Har jag tappat nyckln Nyckeln till dej Jag äter lunch ibland Med en gammel kärlek Hon ringer och vi möts Det kan gå månader Innan hon hör av mej Men vi kan tala om alt Var är orden som förde oss samman Var är blicken som upnade sin själ Var är ljusten som fick oss at älska Var är kjänslorna jag minns så väl Kan jag inte lyssna Har jag förbundna ögonen Har min tunga övergivit mej Har jag tappat nyckeln Nycklen till dej