Tomma är vägarna som drar mig framåt och som andas tungt Landskapen ser på mig med sorgsna ögon ser min ömma punkt Allting rasar här ge mig Guds röst Nu sopas himlen ren från de som slocknade när löften sveks Som såg hur handen ströp en enkel dröm om ett liv i värdighet Jag går och söker ord ord för motstånd ord för tröst Lyft mg så jag ser ge mig Guds röst Stadsljuset tar mig upp samtalet drunknar i ett maniskt skratt Ansiktet flyter ut som akvareller till en bild så platt Ensamhetstankarna växer till spöken tar min hand leder mig bort över en såphal rymd ingen kontakt ingen kontakt Kraschlandar i min säng sömnen kommer som Befriaren med billig nåd Blixtrar tomtebloss ett varmt men okänt bröst Inget hjälper nu ge mig Guds röst