Nu slår vårens första regn emot taken jag står vid fönstret, som en vålnad Den här stan är som ett pålagt skratt lika död, lika punktlig och lånad En gång hade jag mitt kort i baren i slippen mellan framgång och undergång Mitt i ängslighetens största seger i samförståndets och skvallrets knägång Du drar mig till soffan vi lägger oss ner, och du viskar Den här stan är för sorglig vi är värda så mycket mer Vår kla** är inte första kla** när blodet stiger slinter kniven Den kränkte vill ha sanning till varje pris men slåss med en egg som är sliten Nej, inget är så svårt som att vinna mot sig själv vi kan reglerna, men kan vi spelet Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren som om vi redan fölorat och vet det Det är det raka, det äkta i dig som jag ser Men hur många kors ska du dö på du är värd så mycket mer Du säger livet är en enda kamp för värdighet jag tror jag förstår vad du menar En kamp för kärleken, guden inom oss en kamp för det som lyfter, förenar Politiker, media kan*ler utan vatten allt har ett pris, allt saknar värde Från kyrkan på berget strömmar toner det är sången som vi en gång lärde oss Om en rikedom större än den här världen ger Vi visste det då vi är så mycket mer Nu slår höstens första regn mot vår motorhuv När du somnat såg jag gränsen vi är över den nu