I Folkets Park uppå en scen där sitter jag nu så alle'n Och räknar mina brutna ben ity min lilla hjärtevän hon har slagit mej igen Adjö åt fru och extra-fästemö, av båda två så fick jag spö Så det sa smackismack, så jag packade och stack För se ni: Den ena var min lilla solros Den andra lagade min rotmos Tills att hon tog och flydde sin kos Till Dalarna på fjorton dars semester Haha, då började jag sjunga tvåstämmigt Jag tyckte att det svängde så klämmigt Men så en dag så blev det trestämmigt Tut-tut-tut-tut då tog det s*ut Jag rådde ej för att min fru stack in örat Da-dam Det var då det skar sej Min egen lagligt vigda cher amie stod och lyssna bak ett draperi Och klämde i en annan harmoni: Drasut! Sen åkte jag ut Så jag fick lägga på en rem, jag tog min trunk och skubba hem Till Sturegatan 45. Till stenarna där barn jag lekt och mor och far har smekt Mitt hår. Det var som vore det igår Och därför fällde jag en tår och femton till när jag hörde denna drill Från förtstukvisten Du var vår egen lilla solros Du nordens egen lilla fransos Nu har vi mist krediten där hoes Din svärfar han som äger speceriet Nu får du gå och käka rotmos Nån annanstans och sjunga blues Så stängdes dörren så att min nos Kom i kläm. Det var dock mitt hem! Jag borde förstått att den blues som jag hottat Mens hon var väck veckor i sträck Var just så fräck så att den tog knäck på äktenskapet Nu får man gå och dricka rotmos Nån annanstans och sjunga blues Och skölja ner med dubbla maltjuice På något sjapp. Jag önskar jag slapp Så nog saknar jag i bland Det schlaraffenland Som mej vid speceristens dotter band Ack, ja!