Organismen - Utvandraren lyrics

Jag spelar in en dokumentär, ser på den, trycker på paus, och ser sedan hur allt står stilla. Jag lättar ankar och beger mig ut på djupt vatten Papperet är dyrare än insidan på julklappen Ett sorgset sinne, för alla sätt är vedertagna Jag målar perfekta bilder, för sneda ramar Sliter hårt för smutsfläcken jag älskar Den dag ni siktar högt är luftskeppet fjättrat Det här är inte för dem som känt mig innan detta Korparna flyger och tornen syns när dimman lättar Finns jämt, så skit i vilken dag ni väljer Ville aldrig ha något hellre, än de ideal ni säljer Jag kan ta alla synder för en hel planet Vet jag lever, kan inte leva med det jag vet Era stjärnor utav palett Dags för tunna vattnet att möta tjocka släkten Jag lever nu och krockar med tid och rum Kör krona eller klave och spottar i livets brunn Softar i minimum, kan oftast va lite dum och seglar på erfarenhet Bläcket i pennan brinner tills jag lämnar in den Ni är välkomna hit, men glöm inte att stänga grinden refräng x 2 Jag hade drömmar om att leka med vokalerna Men lämnades med tystnaden som ekar i lokalerna mår inte dåligt, kan ej dö av det vi inte vet s*uta fiska när jag tömt min sjö på kreatvitet Jag knyter mina kängor och traskar över tundran Undrar vart jag ska, snurrar flaskorna och blundar Andas häftigt när jag ska s*uta ögonen Skakar av mig hugg i ryggen, hatar grus i snöbollen Mörkret går upp ljus, ni lär er en i taget Molnen hopas över kroppen, det blir säkert regn idag med Snubblar lättare om man är redlöst packad Plus att det går fort när man springer fram i nersförsbackar Kritiker, låter dem löpa som hyndor Och hejda inte livet, ni gråter för söta små rynkor Jag klättrar tills jag inte törs gå ner,jag klarar mig Håller ut tills endast myt, kött och ben är kvar av mig Jag definieras av superlativen Om det är en tolkningsfråga, säg du njuter av livet Aldrig vart den som vänder kappan efter vinden Spelar god kristen, så smäller klapparna på kinden Starta diskussion och se själv att Johan vinner Leta var du vill, för jag har ingen tronarvinge En kantstött pelare som inte pallar trycket Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker refräng x 2 Jag står stilla, se på offren som leder er Ni vill inte ha min värld, jag måste ta del av er Försöker kubba, så rymmer ni ett ont öga Jag komponerar en symfoni för tondöva Simmar sen runt jorden själv på första andetaget Släckte solen med en pust, blev törstig så då drack jag havet Allt kommer vara så här, morgon, middag, kväll Tills jag tar mig till en väg och någon gång hittar hem Förlorat allt, snart lyckas jag väl tappa stinget Det är som en sanddyn som flyttar sig i takt med vinden Hur en tunga utav sammet plus är smord i käften Hittar mig på högsta berget väntandes på moderskeppet Sådana som jag finns bakom allt det lätta Även alla röstlösa har något att berätta Ett avbrott för replik, ett slags skott i repris Mina pusselbitar tas bort och sätts dit Har skit upp hit, vadar i lera själv Vägrar be om ursäkt för skadan är redan skedd Och när jag väl ger upp, när inget går att ändra på Drar vi alla stickan, så då sitter jag med längsta stråt refräng x 2