Organismen - Drömfångare lyrics

[Vers 1: Daniel Adams-Ray] Jag ropade lejon, och de trodde det var falskt larm Som att leva drömmen bara var något abstrakt Denna asfalt döljer ingen sandstrand För det brinner och det ringer inga brandlarm Tusen tårar, undanstoppade i bankfack Bakom masken jag drunknade i på fastland Det är svårt att fatta för någon som aldrig ramlat Hur man hela tiden velat vara nåt annat Såg din livstid utan att du sett en anstalt Brusandes i tystnaden som på ett blandband Jag ville trycka stopp, men vägen sakna anhalt Världen var min canvas, jag färgade den nattsvart Tills jag fattade att jag var som en lampknapp Själ av pansar, redo att förvandlas Fågel Fenix när jag reser mig ur askan Hellre för nära solen än att tappa tron i en ankdamm [Refräng: Daniel Adams-Ray] De säger att allt redan gjorts Och trycker på autopilot Med tiden blir vi pappfigurer Brickor i ett sammelsurium Men drömmarna vi har kan de aldrig ta Drömmarna vi har kan de aldrig ta [Vers 2: Organismen] Jag hade spik, men jag byggde ett slott Jag fick en chans, jag har skrikit så mycket det gått Jag var på glid, hela mitt liv blev ett stycke för kort Jag var skit i princip, kunde inte lyckats med nåt De säger att det inte finns någon vinnare i krig Jag går ändå in i slag varenda dag för att vinna mitt krig Checkar av att-göra-listan för att vinna mig tid Dricker för att glömma problemen, och minnet förblir Det här är livsverk, det är alltså värk av livet När varenda liten cell i kroppen värker i dig Vill slänga mig över ratten och vända bilen Sjukt att ingen av er ens verkar märka skiten Jag kan inte bli stoppad i samma form som er När jag fattade det kändes det som om en bomb slog ner Säg inte nånting mer. Har mina drömmar i horisonten, ingen av oss vet hur långt det är, de säger… [Refräng] - x2