Organism 12 - Lite ull blir det (feat. Peshi) lyrics

[Organism 12] Jag kommer nog aldrig få medalj på högsta pall Jag befinner mej mitt i minsta skaran av de största namnen (se mej) Växer stolt upp fast det fattas vatten till fröet Blir sen en kaktus som lever på daggen från natten i öknen Jag kan bara tala för dom som talar för mej Glänser det mer än det lyser då för det vara för mej Jag ser bara en ma**a förtappade själar här Musik för symbiosen mellan författare och läsare (Så häll på i mitt glas) Häll tills det rinner över alla Vet vad dom vill men inte hälften som finner sitt öde Bara nått steg ifrån galaxen Jag blir rastlös, jepp det är klart Bilden du målar blir da**ig med blaskiga färger Den hetlevrade, han kommer straffas hårt Därför vätter verandan min rakt mot en oljekatastrof Jag vill inte lyssna om du nämner ännu en lögn Verkar som det blir en lång natt följt av en ännu längre sömn Chorus x2: Snälla du, ställ inte frågan om svaret är givet Lite ull blir det, sa kärringen när hon rakade grisen Ställ inte frågan, svaret är givet Ställ inte frågan, svaret är givet Ställ inte frågan [Organism 12] Jag skriker på hjälp, men ingen vill höra min klagan Ett eko som grimaserar åt mina förödande dagar (Håller mej sällskap) Mörnad sträcker mej och gäspar Visst klarar jag detta, har sett mörkare nätter än dessa Fick inte gå längre, då tog jag nästa steg Jag tänker inte förklara något djupare än så Som du nu märker är det kokta fläsket stekt Jag har för mycket på gång, det s*utar med en psykos En schäfer som fräser och väsnas Söker på rabies från skärselden svär om du kommer för nära Listan är lång, alla kompromissar nån gång Vissa dissar jag friskt, utom vissa kompisar jag håller om Sicken berätta snälla kommer från mitt allt Bara man vill så kan vem som helst bli en stereotyp Inget serveras, min Molotov e kall Det verkar som allt stagnerar, precis som i en hieroglyf [Chorus x2] [Peshi] Den sista gnistan som du drömde om finns inte kvar Den ??? dagen som besvikelsens blad Dansa till klagosången från solen och vindens vackraste barn Blev en vilsen gång, tog ibland svåra terränger och stora städer Där gator tog mej till återvändsgränden Vetandes att en dag skymmer tiden ??? Och nu plockar jag på mej allt jag kan i livets varuhus Tar lärdom, chansar, väntar på s*utet med färglösa trasor av ?? Upp och nervända på spjutet Snubblar jag fram, i undrandets land Tills minnena flyter, sanningen ljuger, men lögnerna bär dina fingeravtryck Ett konsekvent beteende kan bli farligt ibland Så jag vägrar svara rätt, även med facit i hand Och det är nu, jag ödlsar rim på texter, jag har råd Det känns som jag ömsar skinn tills ba skelettet är kvar Känn den krypande känslan av alla sår som brinner bort Blitvit bestulen på tid och år som ändat nått Om det får mej att aldrig skriva nå mer har jag ändå speglat och burit allt som ditt liv aldrig blev [Chorus x2]