Hon var 15 Men såg ut som 22 Hon var hård Livet lämnar spår En kväll viska hon; "Jag är rädd för mörkret och det som bor där." Jag var 13 år och lika rädd Men det låtsades jag inte om Det blir inte bättre för att tiden går Det finns saker jag inte förstår Du var den vackra Du var den starka Men du skulle sova i hundra år Ingen annan fick komma in Du sa att nyckeln var bara din Jag hade letat om vi hade vetat Att du skulle sova i hundra år Vintern kom Och dom sa att du flyttat Men vart då, det tala dom inte om För det var bättre så Än att jag skulle veta vart och varför Jag var inte klar Och jag vet Det var nånting du ville säga mig Det blir inte bättre för att tiden går Det finns saker jag inte förstår Du var den vackra Du var den starka Men du skulle sova i hundra år Ingen annan fick komma in Du sa att nyckeln var bara din Jag hade letat om vi hade vetat Att du skulle brinna i hundra år Jag såg dig sen Efter flera år Jag blev rädd, varm och ledsen Ville säga hej när du gick förbi Men du var inte kvar här Du var nån annanstans Nån annanstans Jag ville säga att vi är mirakel du och jag Vi är mirakel Vi är mirakel, du och jag Vi är mirakel Vi är mirakel, du och jag Det blir inte bättre för att tiden går Det finns saker jag inte förstår Du var den vackra Du var den starka Men du skulle sova i hundra år Ingen annan fick komma in Du sa att nyckeln den var bara din Jag hade letat om vi hade vetat Att du skulle sova i hundra år Sovit i hundra år