Susanne du brände alla skepp Tills ingen orkade vara din vän Blåste ut varenda ljus Och tänkte nu och aldrig sen Du ville bort du ville ut Aldrig sen aldrig förut Du skulle bränna allt ditt krut Men Susanne snart är det s*ut Då får du börja om igen Och Magnus du visste vart du skulle Men du visste inte hur Du ville inte bli som farsan Med diplom och professur Nu sitter män som din far Och doserar din mentala kur Du tappade din tråd Jag har inga goda råd Jag ber till gudarna om nåd Det kan vara jag som står på tur Och vita mössor flög i luften '95 då våren kom Och Jonas stod på skolgården och sa "Jag blir aldrig som dom" Dom kan söka sina svar I dom böcker som dom har I dom pengar som dom spar Men sen när fruarna drar Då får dom ändå börja om Och Karin ville ägna sig åt omsyn I nåt volontär förband Men hon sjönk själv ner i djupet Och såg andra ro i land Karin inget gick itu Livet pågår här och nu Så ta dig samman, kära du Världen väntar på din hand Och Anders går och drömmer Går i väntanstider nu Han går och väntar på att lyckan Väller in med kärleken Anders bli vad du vill bli Det här är självbedrägeri Ingen annan gör dig fri Inte nu och inte sen Och Linnea liksom sa "Sida vid sida ska vi gå" Om du vill mig nånting Så satt jag tyst och hörde på Men det var du som sa till mig Att jag ändå aldrig skulle förstå Säg aldrig så igen Det gör ont i mig än Jag ville verkligen vara din vän Det var du som lät mig gå