Lars Winnerbäck - Om Tiden Vill Ifatt lyrics

Lika mystisk och gåtfull som en kyrka längs vägen Upplyst mellan träden, ödsligt belägen Om hösten om våren, i en tyst blå natt Som en fackla, som ett ljus kom du fram till mig där jag satt Som ett åtråvärt hopp i en tung tristess Jag hade nästan gett opp, det var så grått tills dess Men du sa att du hörde mig på radion idag Du var den enda som kom fram, det var det enda du sa men Allt jag ser, allt jag hör Din röst, din blick, ditt skratt Du har ögon som berusar en natt Så jag väntar, ja jag väntar Om tiden vill ifatt Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?" Du sa "Vad svarar man på sånt?", jag sa "Man svarar nog ingenting" Men lägg armarna runt mig och slit ut vad jag har Och gräv i det dunkla med sök inga svar För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av Allt jag ser... Du sa "Vänta lite grann, behåll poserna på Vart ska vi komma nånstans? Vart ska vi gå, vart ska vi gå?" Jag sa "Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit" Det var natt, det var natt, det var äntligen natt Våren var på väg, jag var rusig och matt Vi var på gång, vi var VIP, det var nån efterfest för Kent Och allt var lite eftertraktat, allt var lite känt och Allt jag ser... Mellan Tumba och Järna finns en kyrka vid sjön Vi tar oss dit i oktober, strax före snön Den här vinden är så kraftig, hela världen är på spänn Den mörka natten är så mörk, jag måste se henne igen