Jag kommer från en väg genom regnet där stensöta växer i kanten Ser jag röken från tekniska verken är jag snart hemma igen När solen sjunken bakom fabriken och duggregnet blåser i vinden kan jag minnas vem jag var en gång innan jag blev vem som helst I dina ögon en gång från ett annat håll Alla har en brokig historia En eld man måste snudda vid kanten Jag önskar att jag hade funnits där för dig när du var ensam Långt innan Stockholms kalkyler när tid ännu fanns att förändras Jag hamnar där ibland när det känns som att jag gått sönder Låst i en cirkel Rädd att göra fel Rädslan har runnit genom åldrar och städer genom blodomlopp och märkliga gator tills jag blev vem som helst En mörk, brusande fors tills jag blev vem som helst Jag tänker på han jag tror hette Markus Han som hade en V8 i bröstet Jag minns när nån sa Nu får du skylla dig själv, nu blir det 7-9 Han sa att den kla**en är mongo Sen såg vi nåt försvinna i Markus Men vi andra hade ingen plats för nån som låter Markus bara grät och grät och vi blev vilka som helst Klockorna slog mellan dungar och tegel Vi satt där och åt våra järpar och blev vilka som helst Ensamma, tysta, undrande vilka som helst Natten var så varm i augusti Jag hade bara en sak i hågen ... Jag var kär i din adress och ditt nummer Jag var kär i dina krämer och t-shirts Jag älskade stjärnorna som glittrade på himlen över tallarna Att vi var två personer inte vilka som helst Jag visste inte ens att dom känslorna fanns Nu kräver jag att dom känns hela tiden för vem som helst Ge mig nånting mot rastlösheten vad som helst Jag kommer från en tall och en åker Jag har doftat som ett hygge i skogen En gång hade jag ojämna tänder och en dagdröm Vi satt en kväll på Stora Hotellet La**e Winnerbäck kom in genom dörren Vi bjöd honom på vin och vi pratade en lång stund Det var inget särskilt med honom Han var som vem som helst