Vi hade köpt drycker av glömska Och vi hade glömt tankar av gråt Vi hade sagt allt som skulle sägas Ett en gång för alla, förlåt Och där satt vi på klippor av vemod Med några sånger av andetag Och jag var på gränsen till en annan människa Men jag var fortfarande jag Men när solen hade gått ned Och när drycker av glömska gjorde mig till fler och fler och fler Så gick vi iväg till ensamheten Iväg till hemligheten Iväg till evigheten Så långt, så långt från verkligheten, iväg Och redan då en svårighet med drömmen Och redan då en tanke av gråt Men så länge vi var i ensamhet fanns det bara varandra att glädjas åt Och vi visste när allting hände Vi visste när det gått för långt Men hur vi än gjorde så lärde vi oss aldrig hur det blev så förfärligt trångt Men när solen hade gått ned Och drycker av glömska gjorde mig till fler och fler och fler Så gick vi iväg till ensamheten Iväg till hemligheten Iväg till evigheten Så långt, så långt från verkligheten Iväg till ensamheten Iväg till hemligheten Och iväg till evigheten Så långt, så långt från verkligheten, iväg Och nu sitter jag här med en skrivande penna som försöker vara speciell Och jag undrar varför tiden dödar och jag undrar vart jag ska ikväll Så ta mig iväg till ensamheten Iväg till hemligheten Och iväg till evigheten Så långt, så långt från verkligheten Iväg, iväg Långt, långt bort från verkligheten, iväg...