Kristian Anttila - Vemsomhelst, Vadsomhelst lyrics

Och jag var fyra små år då svärtan smög sig in i mig Förlamade mitt öga och min fot Och jag var nio små år då ryktet viskade sig fram; Mot pojkens mörker och natt finns ingen bot Så det var utan större hopp mitt hjärta lättade ankar och for Det är utan större hopp jag önskar det tillbaks, men jag är van: Det fördes ett sällsamt krig inuti min kropp Men ingen kan slåss som jag Törsten rev och hoppet svek Men ändå lever jag kvar Kanske av ren vana... Och jag var tio små år då svärtan klöste sig fast i mig Förrådde och förseglade min kropp Och jag var elva små år då jag fick svärtan helt bre ut sig i mig Och lät den förmörka lät den helt ödelägga mitt hopp Så det blev utan större trots jag lät mitt hjärta få fly och dog Det är utan större hopp jag önskar det inte var först då det förstod; Det fördes ett sällsamt krig inuti min kropp Men ingen kan slåss som jag Törsten rev och hoppet svek Men ändå levde jag kvar Häruppifrån hela världen ett skådespel Häruppifrån jag kastar stenar på dom som ler Häruppifrån jag fick mina änglar men vill bara ner För dom enda känslor jag lärt mig släppa in var dom som sved ...Men det löser sig Det löser sig Det löser sig Säg mig det löser sig Vemsomhelst Vemsomhelst Vemsomhelst Vadsomhelst