Kristian Anttila - Tio lyrics

Och det var när jag ner till jorden föll Jag klippte av mig vingarna och samlade mod Och det var när jag varje löfte höll Mitt hjärta fick byta sida och byta tro Men jag fann ingen ro i era led, inget skäl att dela med mig mer Och jag fann ingenting som höll mig sövd, ingenting som släckte längtans törst Och det var när jag ner till jorden föll Ni tvingade på mig hornen och vände ryggen åt Och det var när ni högsta löftet bröt Mitt hjärta bytte färg och bytte språk Så jag fann ingen ro i era led, inget skäl att dela med mig mer Och jag fann ingenting som höll mig sövd, ingenting som släckte längtans törst Och doktorn bara ropade till mig att; k**en! Du borde räkna till tio och tagga ner… Så jag började; 1, 2, 3 då rösten svek, 4, 5, 6 gör allt till spel, 7, 8, 9 tar ändå allt på lek Jag började; 1, 2, 3 då rösten svek, 4, 5, 6 gör allt till spel, 7, 8, 9 tar ändå allt på lek ...Och bara tappade räkningen Och jag minns min tid som barn, då jag sprang och då jag bad Efter ljus, eller någon annan likadan Och när längtan i mig skar, efter sömn eller en hand Som inte gav mig val och förde mig med våld någon annanstans Men allt jag fick till svar det var: 1, 2, 3 då rösten svek, 4, 5, 6 gör allt till spel, 7, 8, 9 tar ändå allt på lek Jag började; 1, 2, 3 då rösten svek, 4, 5, 6 gör allt till spel, 7, 8, 9 tar ändå allt på lek ...och bara tappade räkningen med vilje Och det var väl ungefär då orden kom med tonerna Som skulle föra mig bort, ända hit ...Som var precis likadant Precis ingenting Precis likadant Precis ingenting Men med ett annat namn; En livslögn kallad "Tio"