Varför flackar alltjämt din blick, fylld av en ständig längtan efter livet i fjärran? - "Älskade, se på mig." Varför flaxar alltjämt din hand, bort likt en rastlös fågel när jag uppfylld av hunger sträcker mig för att ta den? Varför, älskade, inbillar jag mig att du säger "otro" när du påstår att du säger "åtrå"? Varför skakar alltjämt din kropp, spänd som ett djur i koppel innan jakten ska börja – "Hur kan jag lugna dig"? Varför darrar alltjämt din mun, stum av en namnlös oro "Har du något att dölja – älskade, svara mig"? Varför, älskade, inbillar jag mig att du säger "otro" när du påstår att du säger "åtrå"?