Lisa ligger naken, bredvid sin industriman Hon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barm Hon läser sin dagbok, varje sida är som ett brev Hon viskar i hans öra, det här är vad jag skrev Hon ser sitt liv på film den kvällen Ser ängen där hon lekte varje vår Hon minns den första kyssen Som om det var igår Och kvällen blev natt, Kvällen blev natt så fort... Katarina klockor ringer och natten är vår Katarina klockor ringer och natten är vår Kommer du ihåg den kvällen, vi träffades i industriland Och solen sken så starkt och klart, och vi låg med varann Hon ser sig om i rummet, som delar hennes hemlighet Dom här fyra åren känns som en evighet Katarina klockor ringer och natten är vår Katarina klockor ringer och natten är vår Lisa skriver dagbok, smeker hans hand Älskling du får önska vad du vill, för vi ska till ett annat land Hon kysser honom varsamt, där han ligger stel och kall Säger adjö till sin dagbok, med en pistol i sin hand Katarina klockor ringer och natten är vår Katarina klockor ringer och natten är vår Katarina klockor ringer och natten är vår Bara saker som hon gör Bara saker som hon gör