Jag vaknar sakta, det är söndag Jag kan tydligt höra hur regnet slår emot mitt fönster Jag vill inte resa mig Kan jag inte bara få ligga kvar här under min Smutsiga och trasiga filt? Men jag reser mig, går fram till fönstret och tittar ut Gatulyktorna lyser upp den dystra mörka novembernatten I detta tragiska medelkla**ghetto I ett försök att stilla min nikotinabstinens Sträcker jag mig mot John Silver paketet Som ligger kastat på det dammiga golvet Jag blir inte förvånad när jag möts av ett tomt paket Min vanliga tur... Med en fimp i mungipan sammanfattar jag mitt liv Allt jag åstakommit, filmen som rullar i mitt huvud Känns kortare än en reklamfilm.. Är detta vad det går ut på? Ska det alltid se ut såhär? Vart är den glädje DU känner.. Varför får inte jag Ta del av den? Varför? Varför? Varför? Varför?