Fredrik Furu - Finlandsbarn lyrics

Jag föddes i det tomrum som ligger någonstans mellan språk och land Där ingen sänkt en dal, där ingen sköljt en strand I tusen sjöars längtan, förväntan, såg jag mig som främling ibland En ivrig tonåringshand, i kläm emellan en brand och ett stormande hav Som ett vilset barn, som fått nog av stan Gick jag ensam längst fram, utmed vägen som lett mig dit Alla gårdagsbarn dom hade stannat kvar Jag står ensam längst fram, där min himmel blev satt i brand Vi växte upp i mörkret som färgat våra själar ända sedan fädrens tid Här i skuggorna av vinterns kallaste krig Då ställde man sig med en fot i diket och med den andra i en skyttegrav Ingen hade något val, i modernare dar Då kan vi styra vårt svar Se dig inte om, för nu finns det inte längre något hinder för dig Det är tid att lyssna på mig. Det är tid att s*uta falla in i vanor där du nöjer dig med det som är "okej" Det är fel mot dig och fel mot mig. Som ett vilset barn, som har lämnat stan, Går jag ensam längst fram, längs med vägen som tog mig hit. Alla gårdagsbarn, dom har stannat kvar Jag står ensam längst fram, ser min himmel besatt i brand Se dig om en sista gång, nu finns det inte längre något hinder för dig Det är tid att lyssna på mig, det är nu det händer för dig. s*uta falla in i dina vanor där du nöjer dig med "ganska okej" Det är så fel mot dig och fel mot mig Jag går ensam längst fram, utmed vägen som tog mig hit Alla gårdagsbarn dom har stannat kvar Jag står ensam längst fram, ser en himmel besatt i brand Se dig om en sista gång, nu finns det inte längre något hinder för dig Det är tid att lyssna på mig, det är nu det händer för dig. s*uta falla in i dina vanor där du nöjer dig med "ganska" okej, det är så fel mot dig och fel mot mig