Kastade min enda sanning åt sidan Oberörd även inför ord som räddat mitt liv En genial lektion Att min värdighet kunde vara så skör Men bland håglöshet och resignation Visslar jag andaktsfullt en annan ton Tar in obrutna sanningar Som motstånd till verklighetens Spekulation över den enskilda människan. Det slog in år I våra lungor Utan att vi romantiserande längtade tillbaks Till en förledande tröst. & vi hölls kvar i ma**konsumtion Men det kommer aldrig bli så igen.