Folk Och Rackare - Bältet lyrics

En gång när jag gick vägen fram då mötade jag hin onde Usch usch usch, sur liten lu, då mötade jag hin onde Och om du ger mig själen din så kunde du fånga mitt bälte Usch usch usch, sur liten lu, så kunde du fånga mitt bälte Då gav jag fan själen min och fångade så hans bälte Usch usch usch, sur liten lu, och fångade så hans bälte Jag gick mig framåt vägen där mötade jag en bonde Usch usch usch, sur liten lu, där mötade jag en bonde Och när han bältet mitt fick se han trodde det var hin onde Usch usch usch, sur liten lu, han trodde det var hin onde Det var en söndagsmorgonstund jag skulle till kyrkan rida Usch usch usch, sur liten lu, jag skulle till kyrkan rida Så satt jag på mig bältet mitt det glimma som solen vida Usch usch usch, sur liten lu, det glimma som solen vida Och när jag kom i kyrkan in där voro båd gamla och unga Usch usch usch, sur liten lu, där voro båd gamla och unga Och när de bältet mitt fick se de glömde bort läsa och sjunga Usch usch usch, sur liten lu, de glömde bort läsa och sjunga Och prästen stod för altardisk han skulle på knäna falla Usch usch usch, sur liten lu, han skulle på knäna falla Men när han bältet mitt fick se, han glömde bort Gud och alla Usch usch usch, sur liten lu, han glömde bort Gud och alla Och prästen bjöd mig oxar tolv och alla så voro de vita Usch usch usch, sur liten lu, och alla så voro de vita Jag skulle dem för bältet få men jag tyckte det var för lite Usch usch usch, sur liten lu, jag tyckte det var för lite Det var en måndagsmorgonstund jag kom i så galna tankar Usch usch usch, sur liten lu, jag kom i så galna tankar Då bytte jag bort bältet mitt emot ett par slarviga vantar Usch usch usch, sur liten lu, mot ett par slarviga vantar Det var ej stort med bältet mitt som mången väl kunde tänka Usch usch usch, sur liten lu, som mången väl kunde tänka Det flätat var av sillafjäll och ett par vidjelänkar Usch usch usch, sur liten lu, och ett par vidjelänkar