Han sa Jag är den lyckligaste Jag vet det är lögn Jag såg hans ansikte i Oskyddad sömn Han talar i drömmarna Om de vinglösa fåglarna Hans liv är ett galleri Där hänger ramar av guld Runt reproduktioner av liv Utan blod svett och skuld Så lätt han förleder mej Trots att det är yta han visar mej Han sa Jag har fått allting Allt en människa vill ha Jag ser ett dockskåp Med Barbie och Ken Barnflicka barn Men kan han kallas familjefar Bara för att en kvinna har Burit hans barn Hans folk är vår överhet Och sedan jag var barn Har jag fått lära mig att Det är som dom man ska vara Men gamla värderingar Faller i delar av Det jag ser Kostymen är fläckad Av någons otrogna fru Hans egen ligger full i ett intecknat hus Barnen och hunden är sedan länge borta Att han ser sig som förmer Är en gåta Han är redo för ansiktslyftning Att släta ut de bittra dragen Trots att han lever det goda livet Har han en känsla av att vara bedragen Medan han polerar ramarna Så fanns det ett annat val Tavlor utan ram