Det var ifjolomvintern I början utav mars Som jag skulle åka upp till Arjeplog När jag hade kommit till Jag minns-int-riktigt-vars Tog soppan s*ut och bilen bara dog Det var kväll, ja nästan natt O ni ska veta att: Jag såg nästan ingenting Nön som vräkte ner O hela tiden kom det bara Mer o mer o mer Ja hela tiden kom det bara mer Värmen den är prima I en Volvo Amazon Så därför bar jag bara när jag for Brallor utav bomull En skjorta av nylon Kortkalsonger, en kavaj o mockaskor När sen jag suttit där en stund Ja, då frös jag som en hund Jag såg nästan ingenting Nön som vräkte ner O hela tiden kom det bara Mer o mer o mer Ja hela tiden kom det bara mer När sen jag hade suttit Ungefär sådär trekvart Ja då börja jag fundera liksom så: Att sitta här och vänta Leder inte någon vart Nej, det är lika bra att börja gå Jag pulsade och klev Och det snöade och drev Jag såg nästan ingenting Nön som vräkte ner O hela tiden kom det bara Mer o mer o mer Ja hela tiden kom det bara mer Jag ragla fram på vägen Nästan som om jag var full O det var nog minst en halvmeter med snö Jag snavade, jag halkade Jag drattade omkull Då beslöt jag att ligga kvar och dö Jag var nästan medvetslös O herrejävlar vad jag frös Jag såg nästan ingenting Nön som vräkte ner O hela tiden kom det bara Mer o mer o mer Ja hela tiden kom det bara mer Jag hörde som i dvala Nånting komma bakifrån Men jag orka inte ens vända mig om Det kom närmare o närmare O växte till ett dån O jag förstod att det var plogbilen som kom Jädrar, vad jag flög! I en båge vid och hög Jag såg nästan ingenting Nön som vräkte ner O hela tiden kom det bara Mer o mer o mer Ja hela tiden kom det bara mer Sen landa jag så småningom Långt ute på en myr Där det var alldeles vitt, såvitt jag såg Jag frös, jag var trött Jag var mörbultad och yr O jag minns nog hur jag tänkte där jag låg: Det här går aldrig väl Nej, nu fryser jag ihjäl Jag såg nästan ingenting Nön som vräkte ner O hela tiden kom det bara Mer o mer o mer Ja hela tiden kom det bara mer Men det sägs ju, så länge Det finns liv, finns det hopp Men nu börja livets låga brinna ut Jag hade ingen känsel I min bottenfrusna kropp O jag tänkte: Nu är allting s*ut Det var på väg till Arjeplog Som jag frös ihjäl och dog När sen jag öppna ögonen Då jädrar blev jag paff För där låg jag i min säng, å vilken nåd! Sen dess har jag vart tacksam Emot herrarna i SAF Som såg till så att jag inte hade råd Att åka som planerat var Ja, tänk ändå, sån tur man har Jag såg nästan ingenting Nön som vräkte ner O hela tiden kom det bara Mer o mer o mer Ja hela tiden kom det bara mer