Euskefeurat - Flyktingarna lyrics

Jag tog på mig skjortan, drog på mig byxorna Tog stövlarna på och knallade ut Jag gick bort till vedbon och tog en av yxorna Nu var det över. Ja, nu var det s*ut Nere vid sjön såg jag föräldragården Där min mamma bott kvar fram till att ålderdom Och demens tvingat in henne på åldringsvården Och ända sen dess hade kåken stått tom Det var nån gång i s*utet på sommaren det hände Jag fick besök utav sonhustrun min Hon bad om hjälp för några hon kände Och inom en vecka så flyttade dom in Språket det kunde jag inte begripa Men med miner och gester så kom vi en bit Jag förstod att dom satt i en helvetes knipa Och att det var därför som dom kommit hit Men svårast av allt var nog ändå att fatta Att dom som hade lämnat sitt hemland och flytt Här blev förhörda och ifrågasatta Och tvingades hålla sig gömda på nytt Kvinnan hon genomled sömnlösa nätter Med lamp**na på för att känna sig trygg Mannen bar märken ifrån cigaretter Som vakterna hade bränt in i hans rygg Och pojken var ängslig, vem kunde väl veta Vad han varit med om för slags djävulstyg Men jag såg när jag gick till sjön för att meta Hur pojken smög efter och tittade i smyg Sommaren blev höst och hösten blev vinter Och mörkret var tungt och kölden var svår Sonhustrun kom med julhyacinter Och vi överlevde och vintern blev vår Och han lagade köksklockan som hade stannat Sen blev han tårögd och kramade min hand Och hon bjöd på bröd som smakade nåt annat Och hon sov med lamp**na släckta ibland Pojken han övervann tvivel och tvekan och han fick ett metspö som bara var hans Ibland så satt vi timmar i ekan och allting var enkelt, framtiden fanns Klockan 4 på natten med utvisningsorder kom åtta poliser, aktionen var snabb I båthuset väntar ett metspö, det står där Och väntar förgäves på en femårig grabb Själv står jag med yxan i näven och ser ingen anledning att nånsin flagga nåt mer Och flaggan den postar jag väl till regeringen Och flaggstången den ska jag fan hugga ner Det sades att dom saknade skäl att få stanna Medmänsklighet, adjöss och farväl Men fast jag är kvar undrar jag likförbannat Är det dom eller vi som mest saknar själ? Ja, fast jag är kvar undrar jag likförbannat Är det dom eller vi som mest saknar själ?