Esbjörn hazelius - Nu löser solen sitt blonda hår lyrics

Nu löser solen sitt blonda hår I den första gryningens timma Och breder det ut över markens vår Där tusende blommor glimma Hon väter det tankfull i svalkande dagg I blommornas fuktiga gömmen Hon lossar det varligt från rosornas tagg Men tveksamt, förströdd, som i drömmen Hon låter det smeka skog och äng Hon låter det fara för vinden Nu smeker det barnen i deras säng Och de gamla på skrovliga kinden Men hennes tanke är borta från allt; Vad kan denna glädje väl båta? Hon drömmer bland stjärnor som tusenfalt Förstora det levandes gåta Hon löser sitt hår och breder det ut I morgonens saliga timma; Och drömmer bland världar som gått förut Och nya som längtande glimma