Elvira Madigan - Svartkonst & Tusenskönor lyrics

När skymningen Faller anländer Han För att skörda frukt jag låtit gro i Hans namn En människa vit och blek som elfenben På ett altare skuret ut ur stenen Hård och kall ur Bergets kam Som en sista Gåva till gunst för Hans famn "Låt mig se låt mig känna Din hand i min Med klor som skär djupt i mitt skinn" Vad det rätt väg att ta? Nu när s*utet är här Plötsligt tvekar jag - När jag slits isär Mötet är det första i sitt slag Och från och med morgondagen Skall jag leva för Hans synd Men när kåpan Han faller till marken Ser jag kvinnan framför mig Jag låtit dräpa så grymt... ...Hon ser på mig och ler Den fauna jag klätt Hennes nakna kropp med Hänger ännu från Hennes hår Och axlar ner på Hennes bara ben Hon ser på mig och öppnar sen Käften sin likt ett rovdjur törstar efter Livets Vin Av alla synder jag begått Var aldrig någon lika grym som den här För sent förstår jag att jag själv nu fallit offer för min Tro Jag trodde mig ha - Jag trodde mig förstå Den svartkonst jag sår