En flicka i Havanna i ett fönster vid en gata Där har jag aldrig någonsin som sjöman gått i hamn Och jag har aldrig varit vid Rio de la Plata Och heller aldrig dansat samba på en strand En dröm i Crepe de Chine En tår för någon vind Där havet ligger tomt och öde åt tidens tand En fest i källarvalv där Movitz fyller glasen Och fader Bergström dansar med en nymf från mälarstrand Dit var jag aldrig bjuden att delta i extasen Och Ulla Winblad kände inte till mitt rätta namn Men fjäriln vingad har Att drömlikt stanna kvar I Hagaparken under ekar dömd åt tidens tand Kung Ingenting kanske är dess namn Kung Ingenting av kanske utan land En man jag känner lite grann tar plats vid frukostbordet Där sitter han med fru och barn och tidning i hand En fröken Lind är död men detaljerna om mordet Är okända för mig, men Persson läste lite grann Om åkaren som var Namngiven som far Åt barnet som blev ensamt kvar och dömt åt tidens tand Kung Ingenting blev mitt namn Kung Ingenting av kanske fick sin uppväxt i betongen Där husen står som våningsgravar mellan stad & land Ingen mamma, pappa, barn - det är så kallt i Trappuppgången Men det blir 800 grader om så bara världen brann Om C.C. Cowboys vann Och människan försvann Så skulle jorden snurra öde dömd åt tidens tand