Jag står här och tänker på den tid som var Då luften och havet och himlen var klar Då människor och växter och ett annat liv... Fanns kvar... Men nu har maktkampens krig Och bomberna gjort sitt Nu har det vi alla Alla fruktat hänt Sönderslitna lik Berättar vad som var Jag hör ett dunkelt rop Du är ensam kvar... Jag ser på mina döda På mina döda vänner Jag har mördat fler än jag nånsin känner Överallt runt mig döda lik jag ser Ingen av dem längre ser aldrig mer Aldrig mer... Aldrig mer...