Anton Kristiansson - Atomvinter lyrics

Stod mitt i gatan och min halsduk fladdra i vinden Mitt i natten med ditt läppstift kladdat på kinden Känns mest som att jag komplicerade allt som jag ville Men det var allvar, en sån känsla som aldrig försvinner För vissa människor fastnar enda in i blodet På bara några sekunder fast än man inte tror det Dricker, bedövar det är svårt att vara ärlig så Alla förnekelserna hopas till en hjärnridå Vin över skjortan, såg ut som att jag blivit skjuten Hjärtat i bröstet, kändes som nån rivit ut det Stegen i natten ledde aldrig någon annanstans Och jag som bara leta efter någonting som aldrig fanns Har släppt för mycket av mig själv på dessa råa gator Göteborg har så mycket att stå till svars för Och jag har trott att jag var alldeles för trasig Och fördärvad för att räddas Vågar du så får du varje skärva utav mitt hjärta Det är tusen grader kallt Det är tusen grader kallt Det är tusen grader kallt Det är tusen grader kallt Solen steg och jag vaknade i det röda ljuset Himlen flamma genom fönstret på det döda huset Kolla på telefonen och du hade aldrig ringt mig Världen brann upp på så många sätt den där kalla vintern Jag hade lovat mig själv att aldrig mer ge bort min insida till någon igen Oms*uten av så många svarta moln, så många svarta hål, utan nåt mål Så nära på, s*uta i katastrof Ju mer jag trott på kärlek, ju mer har den fördrivits Ju mer jag hatat den, ju starkare har känslan blivit Det är svårt att älska men svårare att inte Så nu står jag här och brinner under lågorna på himlen Det är tusen grader kallt Det är tusen grader kallt Det är tusen grader kallt Det är tusen grader kallt