Mitt namn är Stefan och jag lever i Göteborg
Jag bor i trappuppgångar runt omkring Chapmans Torg
Vet inte vad som händer, vet inte vad som sker
Men jag tror inte att jag klarar så mycket mer
Varje morgon innan tio ställer jag mig i kön
Den där ångesten i bröstet, det känns som att jag ska dö
Man vaknar med förtvivlan, över allt som kunnat bli
Om inte mörkret skulle ha tagit över mitt liv
Jag har två söner som inte vill träffa mig
Att veta om det är värre än vad man kan tänka sig
Ibland pa**erar jag vid skolan och stannar till en stund
Men jag vill inte att dom ser mig, jag håller mig gömd
Jag hade ett jobb men det har jag ju inte kvar
Man måste ta vara på det lilla man har
Jag blev inkallad till chefen, som sa det här fungerar ej
Ta vara på dig nu, ta hand om dig
Och jag hade en vän som jag tyckte så mycket om
Men dagen kom då min bäste vän omkom
Jag fann honom vid trädet, i samma gamla park
Utan kläder och med blodet fullt av knark
Hur ska man ta sig upp ur detta mörka hål
Jag står på gränsen till hur mycket jag tål
Allting är förlorat, det är ingen hemlighet
Kan man leva detta liv i evighet?
Vem vill leva detta liv i evighet
När mardrömmen har blivit, när mardrömmen har blivit
När mardrömmen har blivit verklighet