I Jamtlann, der trivs je som alle bäst
för der går'e lätt te læva
å dagan dom e föjan som n fest.
Om vårn då bjårskan sava
då blomman kom opp å gaukjen gel
å bonn vänn jorla mæ plogja
då kynnan gaul å gjettran skvel
å vill bortt på lauta i skogja.
I buom skull geitmjalka kjeses jamt
å ulla skull kales å spinnes.
Te gjæra liman va knapusamt
å stråman å teljan skull binnes
mæn når de lei mot kvälla å timen va sein
då gjekk kauken ut öve lauta
når butausan sto på var senn stein
å lokke heim småfi å nauta.
På myrn de va svettut å hett
å dagaman shlo mæ lia
å rakstra holl eett å raka å brett
imilla tuvom å via.
I laom sav mæ mest som n stokk
fast mya sjångle kring öra.
Mæ lure in huvu ti n rokk
de va knafft man då shlapp mæ hör'a.
Om vintren va snöu å kall lång
så gjekk e no våra te mötes
å spinnrokk å vevstol skull væ i gång
å kreka skull mjalkes å skjötes.
Å tånnbro skull bakas å korven vål gjortt
å sänghalmen trösles mæ shlagun
om laurdan skull vitgolve skures fortt
för sææn va're halgi ti stugun.