Hon hade torkat alla bord, och stod och vilade en stund
Och bytte avmätt några ord, med tisdagsnattens sista kund
Han ville fortsätta nånstans, men hon sa älskling jag går hem
Som vanligt kvällens sista chans, plötsligt en skönhet kvart i fem
Fastän hon avböjt så försiktigt, blev han aggressiv och sa
Det är vad jag vill, som är viktigt. Och du jag vet vad du vill ha
Sen slet han tag i hennes arm, du är väl knappast liljevit
Han höll sin kind mot hennes barm, det stank av herrparfym och sprit
Aldrig så ensam
Aldrig så ensam som just då
På radion gråter Bobby Bare, I'am 500 miles away
Och det var märkligt nog, just så hon kände sig
Jonny sov på toaletten, när han väcktes av ett skrik
Först slog han huvudet i klosetten, och sen greps han av panik
Hans enda tanke var att fly, att genast komma utomhus
Han var på gränsen till att spy, och halvt förblindad av allt ljus
Så han sprang istället rakt emot dom, och då gallskrek Marianne
Och när den andre mannen såg honom, så flydde också han
Och där stod Jonny, knappt ens vaken, Utan aning och kontroll
En slumpens hjälte nu den kraken, som bara sprungit åt fel håll
Aldrig så ensam
Aldrig så ensam som just då
På radion tystnar Animals, we've gotta get out of this place
Och det var nära nog just så dom kände sig
Från Sergelstorg till Nybroplan, vandrar dom tyst intill varann
Och han ser att det är vackert här i stan, och hon heter Marianne