Är du ensam vid din mila i din koja i kväll
Håll öppen, håll öppen din dörr
Under stjärnströdda himlar, under månlysta fjäll
Där komma vi, där komma vi som förr
Vi har sovit redan länge i vår kyrkogårdsvrå
Vi har vilat våra gammalmansben
Vi har vakat för att skönja om himlen är blå
För att värma oss i månens sken
Under stjärnströdda himlar, under månlysta fjäll
Så komma, vi komma, vi som förr
Låt oss bänka oss ned i en domedagring
Kring din fridlysta kolaregård
Ty vi vandra, vi vandra och hava ej ro
I de gravar som svälten har grävt
Och fast friden var djup i vårt jordbyggda bo
Vårt hat har den aldrig kvävt
Och vårt hat är ett vandrande dödmanshat
Och det ska spöka i tiderna ut
Vår sorg, det är en tårlös sorg, kamrat
Och det är jämmer, den är utan s*ut
Men ve oss, för sent har vi gått ur vår grav
För att krämares domare bli
De män som bruto vår plågas stav
De är döda och de dansar som vi
De är döda och de dansar som vi
De är döda och dansar som vi!
De är döda och dansar som vi!
De är döda och dansar som vi