Ensam hör jag vargar yla, ångesten ger ej respit
Vad hjälper det att gråta som en kvinna?
Här ute härskar snö och kyla och den som finner stigen hit
Kommer endast att s*utligen finna
En frusen kropp på ett iskallt golv
En brukad hylsa kaliber tolv
Ett sting av smärta ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sedan är alla plågor s*ut
Du har övergivit mig
Men nu när s*utet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej
Eftertankens kranka blekhet
River i min trötta själ min tid är förbrukad och förverkad
Bleka skuggor i månens sken
Hjärtat stannar tungt som sten
Ett sting av smärta ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sedan är alla plågor s*ut
Du har övergivit mig
Men nu när s*utet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej
Ett sting av smärta ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sedan är alla plågor s*ut
Du har övergivit mig
Men nu när s*utet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej