Jag fyller min bägare med tomhet,
Jag dricker ur fördärvets strömmar,
Och högtidligen svär jag vid oskuldens grav
Att mot ljuset aldrig återvända.
Kom - se mig då det mörknar.
Kom - se, innan mina sista tårar
Faller i kall jord
Inte vad jag blev men var
Mig är världen alltjämt tidlös, förlorad
Jag fyller min bägare med tomhet,
Andas svavelångor, plågas av etter.
Lägger mig dock stillsamt i mänsklighetens grav
Och s*uter mina trötta ögon.
Mig är självet än mer formlöst för var dag
Jag fyller min bägare med tomhet,
Jag dricker den torr på min vandring.
Vart vägen än leder finns det ingen återvändo.
Ingen återvändo.