Tr?dar tvinnas samman,
s?ker livets s*ut,
f?rvridna likt spr?ngda ?dror,
f?rmultnelse sprids l?ngst vindar.
Av v?mjelse komna,
som ett ?ppet s?r.
Sorg i mitt hj?rta,
likt frost ?ro min sj?l,
blott en t?rande v?ntan
p? det som snart skall ske.
Fr?n kosmos spunget
ur stj?rneglans
ett arv av nordiskt blod.
Fr?n de gamla nedstigna,
p? Atlantis ur hemmets jord.
De ?ro icke d?da,
de sova bara...
Blod, jord och stj?rneglans
den yttersta orsakens v?g.
Sprunget ur sagans kraft,
bringa ?tlingarna hem.
"Ett salhus ser hon, som
solen f*gert t?ckt med gulltak,
p? gimle st?.
Resliga m?nniskor m?nde d?r bo,
njuta sin lycka och lova evigt."