R?da tjocka droppar blir till stela t?rar
faller fr?n t?rnars spets mot en frusen mark
d?mt blevo blodet vid t?rnets sting
d?md blevo sj?len i t?rnets namn
Likt etter river det i mina ?dror
vrider sig omfamnande i min sj?l
faller in i gl?mskans stilla ekande v?rld
blir ett med natten och kylan
:ter st?r hon i full, nattens bleka gudinna
bringar mig ur min livl?sa s?mn...
vargt?rne...
:ter st?ndad fr?n de sj?ll?sa djupen
ur f?rvandlingens tunga dvala
fylld av natten och t?rnets ande...
vansinnet fyller min strupe
Vintern i sin bleka skrud
ett regn av r?d sm?rta f?rgar hennes sl?ja
r?da tjocka droppar blir till stela t?rar
befl?ckar en frusen mark