Du varg som ylar i natten
sjung för den som ensam är
invid gnistrande mörkervatten
håll kvällsvakt med mig här
Sisande vind i åldrig skog
stilla dig och slumra in
Låt mig vila från dagens knog
och drömma om vännen min
Stjärneeld i natten
som glöd i högens kol
Invid tjärnens svarta vatten
jag vakar vid mitt bål
Jag väntar blott på månen
och på natten alla tre
På björn och jordasonen
och på den som ingen se
Du sammetshök i mörkret
som jagar utan ljud
Kväv dina offers läten
och väck ej eldens gud
Stjärneeld i natten...
Värst är inte ensamhet
utan tanken på den tid
som rinner ut i nattens älv
utan min kära strax brevid
Men när högens heta ande
rostats till kol
skall mitt hjärtas s*utna längtan
förvandlas till ett bål
Stjärneeld i natten
som glöd i högens kol
Invid tjärnens svarta vatten
jag vakar vid mitt bål
Sent skall tiden komma
när som våren kommer varm
när som käraste i sin längtan
mig s*uter till sin barm