Ma**iva torn av berg och jord
Vakar genom blåblek dimma
Skogen mellan dem tungt vilar
Landet under dem, i tigande stillhet.
Tidens skoningslösa händer, river och formar efter eget behag.
Vad kan då int stå emot om int ma**iva torn,
om int berg och jord?
Svarta torn omhuld av tunga moln
I denna tid vet endast fågeln i skyn
Vart fjälltornen står vart bjässar når
Om int solen står nånstans där opp
Denna mörka dag.
Från en era, ingen känner vid den
Sköt den opp genom handen av tiden.
Står stadigt om Handen ovan dagens sken,
i höjden vilar till stunden globen dalar