Hon sätter clownnäsan på plats och rättar till sin peruk
Nu är hon redo för ännu en dag
Hon ser sig själv i spegeln, hon skrattar ett litet slag
Karaktären börjar kännas alltmer vag
Hon är så less på att spela stark och på att aldrig få vara svag
Hon undrar hur det här kunde bli jag
Så less på att va till lags, så trött på att varje gång
Alltid sjung samma jävla gamla sång
För hon får aldrig växa, får ingen ärlig chans
Vingklippt och märkt är hon en svan utan sin dans
Hon får aldrig blomma, får aldrig någon plats
Det läggs alltid ut ett krokben varje gång som hon tar sats
Och likt en döende stad är hon en blomma utan blad
Hon är så less på att vara snygg, på att alltid spela spel
Hon är så less på att aldrig nånsin få vara trygg
Så trött på sin jävla roll, så trött på att vara slav
Så trött på att fylla småstadslivets krav
För hon får aldrig växa, får ingen ärlig chans
Vingklippt och märkt är hon en svan utan sin dans
Hon får aldrig blomma, får aldrig någon plats
Det läggs alltid ut ett krokben varje gång som hon tar sats
Och likt en döende stad är hon en blomma utan blad