Vi borde inte sitta här och dricka öl varenda kväll.
Vi borde göra nånting bra,
men det är ingen som har lust.
Vi borde köpa några penslar, ett staffli och akvarell,
och måla konst varenda dag,
men det är ingen som har lust.
För det är KAS, och soss och Datortek,
och obesvarad kärlek,
och en vilsenhet som suger ut vår must;
så det är ingen som har lust.
Vi borde inte sitta här och glo på TV varje natt.
Man blir ju knäpp. Vi borde dra.
Men det är ingen som har lust.
Vi var naiva, glada barn, tills vuxenlivet hann ifatt.
Nu är vi barnen av idag,
och dessa barn har ingen lust.
För det är ångest, tvång och höstsäsong,
och ekonomisk undergång.
Varje hinder är så tåligt och robust;
så det är ingen som har lust.
Efter hundrafemtio spänn
har bussen gått, och man får gå.
Vi kanske hörs imorgon igen,
när vi har vaknat framåt två.
God natt, hej då!
Ja, herre Gud. Hej och hå.
Vi borde köpa lite strumpor, sikta in oss på en bank
och sen planera nån slags kupp,
men det är ingen som har lust.
Man kan också acceptera lite slött att man är pank,
och sen helt sonika ge upp.
Men det är ingen som har lust.
Det är pina, pest och skit härnäst.
Djävulen har firmafest.
En hela ångest utspädd i vår must;
så det är ingen som har lust.
Vi borde inte ligga kvar och sova bort varenda dag.
Vi borde vakna redan sju.
Men det är ingen som har lust.
Man borde fixa en kostym och börja lura och bedra.
Och säga Ja till EMU.
Men tack och lov har ingen lust.
Det ljusnar över stan igen.
över krogen, över ångesten.
Låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Nej, det är ingen som har lust.
Det är ingen som har lust.
Och jag har ingen lust.
Det är ingen som har lust.