Det fladdrar till som i en dröm
En pojke gräver ner sitt fynd
Och röjer undan bland bevisen
Dom tysta kvällarna i snön
Dom höga lamp**na som tänds
över den spolade isen
Jag var inte ensam
Jag är inte ensam nu
Vi känner varandra genom
Tusen fenomen
Du var redan där
Min dröm var redan du
Den metalliska luften
Där i åttiotalets sken
Du säger väl till om jag ska gå
Du säger till
Eller följ mig till dom gråa, höga husen
Bakom järnvägsspåren
Om du vet vad du vill
Om du vet
Har du ingenting att hämta här
Ingenting att hämta här
Den lilla pojken i ett blänk
Med knäna hårt mot frusen jord
Han gömmer nåt därunder
Långa rader av garage
Och långa rader av små ord
Och allting som gick sönder
Jag var inte sjuk
Fast lite blek i hyn
När dagarna gick framåt
Var jag kvar nån annanstans
Och du tog mig in i cirkeln
Du begåvade min syn
Med sövande narkotika
Och vaken stimulans
Du säger väl till om jag ska gå ...
Det jag minns när jag är här
Det som verkligen satte spår
Är skymningen och ljuset
Mellan husen där vi var
Jag vet ingenting om dig
Inte om du ens förstår
Du var tonen från en tid
Från en vinter i en stad
Du säger väl till om jag ska gå ...