Det finns inget hon vill glömma Hennes hjärta håller liv i allt som var Dom fick femtio år som gifta Alla vanor som dom delat lever kvar Bakom rutiga gardiner Gör hon ensam all sysslor i ett hem Där dom nygifta och kära Med åren fick lyckan att bli fem När tunga moln har landat Brukar solen leta egna vägar fram Trots att meningen i livet Är att mötas och att skiljas från varann Plötsligt sker det ofattbara Det är inget vi människor kan rå på Men när tunga moln har landat Brukar stegen bli lättare att gå Varje morgon när hon vaknat Dukas bordet med en frukost gjord för två Bredvid koppar med små blommor Dagens tidning han ville ha det så
Innan gröten hunnit svalna Läggs sen dagens första patiens I en kedja runt halsen Bär hon ringen som en gång varit hans När tunga moln har landat Brukar solen leta egna vägar fram Trots att meningen i livet Är att mötas och att skiljas från varann Plötsligt sker det ofattbara Det är inget vi människor kan rå på Men när tunga moln har landat Brukar stegen bli lättare att gå Plötsligt sker det ofattbara Det är inget vi människor kan rå på Men när tunga moln har landat Brukar stegen bli lättare att gå Men när tunga moln har landat Brukar stegen bli lättare att gå