Jag måste gå med väldigt bestämda steg
och ryggen alldeles rak
och med huvudet mycket högt
och blicken fäst rakt framför mej
nånstans mycket långt bort
Jag måste sätta den ena foten
framför den andra
utan att tveka
och aldrig, aldrig nånsin titta ner
Om jag ska klara av det här
Om jag ska klara det här
Jag vet inte hur man klarar av sånt här
Jag vet inte om jag klarar det
Och jag måste gå till min terapeut
minst två gånger i veckan
och redogöra för olika saker i mitt känsloliv
och hur jag ser på det
och läsa upp långa historier
som jag har skrivit hemma vid mitt skrivbord
för att försöka förklara dej för mej
Och jag måste prata mycket länge och omsorgsfullt
med alla som jag träffar
om hur jag mår
och om hur jag har det
och om hur det går
och an*lysera den förhandenvarande situationen
i detalj
och vad som har hänt sen sist
och hur den kan tänkas utveckla sej
och vilka eventuella mått och steg
jag i så fall kan tänkas vidta
och vilka eventuella mått och steg
du kan tänkas vidta
Om jag ska klara av det här
Om jag ska klara det här
Jag vet inte hur man klarar av sånt här
Jag vet inte om jag klarar det
Jag måste sitta i timtal fullständigt orörlig
framför min spegelbild
och föra oändligt långa samtal med mej själv
och studera mitt ansikte mycket noga
för att försäkra mej om
att jag fortfarande finns
och inte bara är nån sorts överbliven restprodukt
från vårt gemensamma liv
Och jag måste sätta musiken på stereon
och ljudet på TV:n
på mycket hög volym
så att jag inte märker tystnaden i lägenheten
och hålla mycket hårt för öronen
så att jag inte hör att du inte diskar i köket
Och jag måste ta på mej
mycket tjocka, helst heltäckande kläder
så att jag inte märker
att du inte rör vid mej
Och jag får inte öppna garderobsdörrarna
så att jag märker att dina kläder inte hänger där
och jag får inte tända ljuset i vardagsrummet
så att jag ser de gapande hålen
i bokhyllan
Och jag får inte sträcka ut armen
för då märker jag att du inte ligger
i sängen bredvid mej
Och jag får helst inte röra mej
så att jag noterar att du inte följer mej med blicken
Om jag ska klara av det här
Om jag ska klara det här
Jag vet inte hur man klarar av sånt här
Jag vet inte om jag klarar det
Och jag måste mycket noga hålla reda på
vad det är för tid på dygnet
där borta där du är
och om du snart har en möjlighet att ringa mej
eller kontakta mej på annat sätt
Och jag måste stiga upp mitt i nätterna
när det är dag hos dej på andra sidan jordklotet
och försöka nå dej
Och jag måste ringa
mycket långa och kostsamma
interkontinentala telefonsamtal
så att vi kan föra långa resonemang
om skenbart praktiska saker som
bosk**nad, valutaöverföring, skattekonsekvenser
eftersändning av brev och köerna på huvudpostkontoret
i staden där du befinner dej
Om jag ska klara av det här
Om jag ska klara det här
Jag vet inte hur man klarar av sånt här
Jag vet inte om jag klarar det
Och jag måste ta långa promenader längs stranden
så att jag kan gråta mycket våldsamt
och skrika mycket gällt och okontrollerat
och ibland skratta mycket högt och tydligt för mej själv
Och varje liten gnutta hopp
måste jag försöka utplåna
Och det är inte lätt
att utplåna hoppet
Hoppet lär ju som bekant
vara det sista som dör
Att utplåna hopp
är en blodig sysselsättning
Hoppet är segt
Hoppet vill som sagt inte dö
Hoppet kämpar emot
som en flådd, sprattlande
kanin mellan fingrarna
Men jag måste försöka ta kål på det
Bita huvudet av det
Banka det i väggen
Stampa ihjäl det
Om jag ska klara det här
Som jag inte alls vet om jag kommer att klara av